tisdag 1 maj 2012

Choose Happiness.

Varför väljer du inte bara att lyssna på dina "friska tankar"?
Varför bestämmer du dig inte bara för att bli frisk?

Men är det verkligen så enkelt?
 Om det är så enkelt, varför skulle någon överhuvudtaget behöva kampas mot en ätstörning?

Det första man faktiskt måste göra är ett val - ett val att bli frisk.
Ingen, INGEN - som inte vill bli frisk blir frisk.
Men det svåra kanske inte är att göra valet? Det svåra kanske är att hålla fast vid just det valet.

Jag kan ju själv erkänna att jag hela tiden är kluven.
Mina tankar pendlar så väldigt mycket hela tiden.
Ena sekunden är det enda jag vill och kämpar för att få leva ett friskt liv.
Nästa sekund orkar jag inte kämpa mer. Vill ge upp och stanna i det här. Stanna i det "trygga" och det jag känner att jag då förtjänar.

Jag är oerhört rädd för att kasta mig ut. Rädd att upptäcka vem jag är bakom min ätstörning. Rädd för hur jobbig vandringen tillbaka kommer bli.
Redan nu är det så väldigt jobbigt och jag kämpar varje dag.
Jag tänker inte ljuga och säga att allt går jätte bra och det är lätt.

Det är inte lätt - men det är värt det.

Så valet är inte det svåra - utan att hålla fast vid valet och allt vad detta innebär.
Visst kan man vara rädd för att kasta sig ut. För vem man kommer bli utan sin ätstörning. Rädd för den jobbiga vandringen. Och allt man nu kan vara rädd för (man kan säkert hitta hundratals saker).

Men vad har du eller jag att förlora på det hela?
För i längden kommer vi eller i alla fall inte jag kunna leva såhär.
Och om inte plan A fungerar - ja då har vi 28 bokstäver kvar att bygga planer på!

Så är ni som jag? Går ni och tvivlar på ert val? Hela tiden?
Funderar ni på att ge upp 20 gånger om dagen?

Gör inte det! Ge inte upp! Det finns ett liv där ute som väntar på oss.
Alla är värda ett liv. Alla är värda att vara lyckliga. ALLA!

Kram!

5 kommentarer:

  1. Vilket värt inlägg. Det är så sant alla ord du skriver och jag känner att jag själv skulle kunna skriva, tänka och känna som du har beskrivit. Det är så fruktansvärt svårt att varje dag hålla fast vid sitt val om ett friskt liv och jag tror tyvärr inte att folk inser att det är en kamp varje jäkla minut.
    När man har "skött" sitt ätande under en liten period är det så lätt för andra att se det som att nu jäklar är man påväg.. Men vad som helst kan hända och man kan tyvärr falla så mycket lättare än man kan klättra.

    Jag hoppas du fortsätter att välja den friska vägen hela dagarna! <3

    SvaraRadera
  2. Tacktacktacktack för det där inlägget.

    Jag vill falla tillbaka varenda dag, låta sjukdomen få övertag igen, tillbaka till tryggheten istället för det här ständiga vacklandet mellan båda sidor och tankarna som säger emot varandra.

    Tack igen.

    SvaraRadera
  3. En liten vän.2 maj 2012 kl. 19:28

    Kluven kan man säkert vara. Bara du stannar med dem friska tankarna till slut. Det "trygga" är inte alltid det rätta.
    Du är värd så mycket mer! Kramar till dig Jasmine!

    SvaraRadera
  4. Jättebra skrivet! Känner igen mig så sjukt mycket..
    Jag hoppas att du blir helt fri och frisk en vacker dag! Kram

    SvaraRadera
  5. Jag tycker precis som du att valet är det enkla, att hålla sig till det man bestämt sig för är det svåra när sjukdomen ryter som värst. Man väljer inte att bli sjuk, man kan välja att bli frisk, men det är inte lätt och just det där skuttet ut i den okända kan kännas minst sagt skrämmande. Jag vågar hoppa allt oftare och det är värt det, hundra gånger om, men enkelt är det ändå inte.

    Kram

    SvaraRadera