Anonym.
Saknar du inget från när du var inne i sjukdomen? Saknar du inte hur du såg ut då?
Som reflex tänkte jag skriva "Ja, det gör jag". Men så stoppade jag mig och kom på att det där bara var en inbillning som ätstörningen ville få mig att tänka, tror jag!
Så jag tog några minuter och tänkte efter.
Och mitt ärliga och riktiga svar är: NEJ! INTE EN ENDA LITEN SEKUND SAKNAR JAG AV DEN TIDEN!!!
Jag mådde så jävla dåligt då. Jag hatade mig själv. Jag tappade min livslust. Och jag gjorde ju ingenting. Jag orkade ju ingenting.
Jag hade ont i kroppen. Jag tappade hår. Jag frös. MIN KROPP MÅDDE INTE HELLER BRA!
Nu mår jag så mycket bättre!
Jag älskar mig själv, jag gör faktiskt det.
Jag älskar livet, jag är helt förälskad i livet och allt det har att erbjuda!
Jag missar inte längre livet, jag lever så mycket mer nu.
Jag orkar allt jag vill orka (typ).
Min kropp mår bättre!
Vad ska jag sakna?
Och saknar jag hur jag såg ut?
Nej! Verkligen inte!
Jag tycker att jag ser mycket bättre ut nu!
Då hatade jag varenda liten kroppsdel och varenda litet drag på mig själv.
Då hatade jag varenda liten kroppsdel och varenda litet drag på mig själv.
JAG SÅG TRÖTT, SLITEN OCH OLYCKLIG UT!
Nu tycker jag min personlighet strålar ut i mitt utseende istället!
 |
Den sjuka Jasmine....
Eller den på väg till att bli friska Jasmine?...
Jag vet vem jag väljer!!
Håller med helt med dig, du ser fantastisk ut nu :) Det gjorde du på de första bilderna också men är man inte glad så spelar ingenting någon roll! Glädje, inspiration och en drivkraft för att leva livet är någon man inte får om man inte äter :) Och DEt gör en ännu snyggare!
SvaraRaderaGlömde skriva in namnet på min kommentar hehe.. Men som sagt, är man glad så blir man myyycket vackrare! Styrkekramar!
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaHar precis börjat läsa din blogg och måste bara säga att du verkar vara en fantastisk person. Du är så stark som verkar klara detta så bra.
Jag har själv anorexi men har bestämt mig för att bli frisk. Ett stort hinder för mig på vägen är att jag har väldigt svårt att känna att jag är värd det då jag tycker att jag ser förfärlig ut. Jag vill väga upp min "fulhet" med att vara smal. Jag ser alltid något vackert med andra människor men kan själv inte se en enda sak som är bra med mig. Du är verkligen söt och kommer säkert bli ännu sötare när du går upp. Jag vet att jag inte ser bra ut och det gör att jag har svårt att känna att jag förtjänar det.
Har du någonsin tänkt så? Har du något tips till mig?